Resfeber

Yo! Det har varit en sjukt dryg och lång vecka och nu syftar jag främst på skolan och jobb. Jullovet var inte långt nog! Men jag ska inte klaga, för nu är det endast 1 och en 1/2 DAG kvar tills vi lyfter från Arlanda!!! Det ska bli så obeskrivligt jättemegaskönt. Solen, värmen, havet, soon I will come! Vintern här hemma tar kål på mig.

Veckans höjdpunkter har iallafall varit träningspassen med Olivia och fredagskvällen hos Linda. Det blev taccos, vin och massa tjejsnack. Vi tog en taxi till BS också, där det var hela 2 pers på dansgolvet när vi kom! Wohoo! Köping är faktiskt allt för patetiskt ibland, haha. Tur att man har så fina vänner.

Nu har jag lite att stå i. Ska ju skriva en söt liten packlista och sen packa min resväska! Imorgon tar jag tåget i Stockholm där jag och tjejerna ska övernatta i Karins lägenhet, the day before departure ;)

See ya in a week!

Mys

Gosh, vilken intensiv dag det har varit idag! Skolan 8.15-15.30, jipporådsmöte, delicious kycklingtoast på latte, hårdträning på gymmet och slutligen dusch & bastu. Nu är jag astrött verkligen. Det känns ganska skönt med tanke på att jag har lagt mig typ tre varje natt för jag inte kunnat sova. Nu ska jag unna mig lite gott te, glo på några avsnitt av Sex and the City och sedan sova mys. Me like.

Imorgonbitti tänkte jag vara megaduktig och gå en morgonpromenad. (Ute?! Fan heller. På gymmet givetvis, haha)

Min absoluta favoritbild. En lycklig Julle i publiken
på Mando Diao's konsert på Peace & Love.

Oh you, it´s always you..

Du och jag. Jag älskar dig!

Pump it!

Det känns riktigt nice att komma igång med träningen. Under juletider är det svårt att orka ta sig till gymmet. Men nu börjar vardagen och då är det lättare att planera in träningen i schemat. Dock är jag en person som inte kan träna för ofta. Då tappar jag fullständigt min motivation. Men Olivia och jag har iallafall planerat att vi ska bli fit :-) Muscles, here we come!

Förresten, nu börjar nedräkningen. Det är bara en vecka kvar till Egypten! Wohooo!

Mums

Jag tänkte vara lite schysst och berätta lite om helgen som varit. I lördags var jag och sköningarna i Västerås på inflyttningsfiesta/födelsedagsparty. Det var Johanna som stod för galejet och det var verkligen jätteroligt. Kvällen började bra med en mumsig buffé och en jäklans massa förfestande i hennes fina lägenhet. Sedan blev det utgång på Silk. Tack för en awesome kväll! Tänkte faktiskt bjuda på lite bilder också..

Annars då? Jo, jag jobbade stängning igår/inatt. Vi var bara tre pers, så jag kom väl hem vid halv fyra nångång. Men det blir ju lite pengar som tur är. Imorgon börjar skolan igen. Eller rättare sagt, den första skoldagen på den sista terminen börjar. Scary. Hursomhelst har jag faktiskt lite o stå i idag. Först upp är att jag ska åka iväg och träna med Oliven. Fyfan va vi ska pumpa muskler. Jag är glad att jag har min träningspartner tillbaka :')

Varning för svordomar

Trots att jag under en lång tid lyckats hålla en stark och stabil försvarsställning till denna såkallade förbannelse, så har skiten ändå trängt sig in i min skalle. Varför?! Jag har utvecklat ett tänk som man inte ska tänka. Det är förbjudet. Det visar sig att mitt trofasta motstånd till detta har försvagats. Hur är det möjligt? Det är helt ologiskt, men jag erkänner, det är sant. Jag orkar inte. Sluta bara. Jag vill inte bry mig, men något säger mig ändå att jag borde.

Det jag talar om är dagens äckliga och fittiga kroppsideal. Jag behöver inte förklara det mer ingående, för jag vet att ni vet vad jag pratar om! Nuförtiden finns det vart man än vänder sig och det har fördärvat världen! Okej, kanske inte hela världen, men ett flertal personer som lever i den. Varför är man egentligen så kritisk mot sig själv och sitt eget utseende? Jag förstår inte. Negativismen har iallafall gjort mig trött. Utmattad. Svag. Sedan har den lyckats slå mig rakt i ansiktet som en stor, fet knytnäve. Som ett försök till en motattack säger jag bara: DÖ! DÖ! DÖÖÖÖ!

Nu tänker jag INTE dra något heroiskt snack om att "man ska vara stolt över sig själv" och att "man duger som man är", för jag anser att detta är en självklarhet. Så om någon läser detta: Nu håller vi för i helvete käften om det här djävulska äckelskitsnacket en gång för alla. Eller vad säger du? Jag har iallafall inte tid att bry mig. Jag är upptagen med att faktiskt leva mitt liv.