Trots att jag under en lång tid lyckats hålla en stark och stabil försvarsställning till denna såkallade förbannelse, så har skiten ändå trängt sig in i min skalle. Varför?! Jag har utvecklat ett tänk som man inte ska tänka. Det är förbjudet. Det visar sig att mitt trofasta motstånd till detta har försvagats. Hur är det möjligt? Det är helt ologiskt, men jag erkänner, det är sant. Jag orkar inte. Sluta bara. Jag vill inte bry mig, men något säger mig ändå att jag borde.
Det jag talar om är dagens äckliga och fittiga kroppsideal. Jag behöver inte förklara det mer ingående, för jag vet att ni vet vad jag pratar om! Nuförtiden finns det vart man än vänder sig och det har fördärvat världen! Okej, kanske inte hela världen, men ett flertal personer som lever i den. Varför är man egentligen så kritisk mot sig själv och sitt eget utseende? Jag förstår inte. Negativismen har iallafall gjort mig trött. Utmattad. Svag. Sedan har den lyckats slå mig rakt i ansiktet som en stor, fet knytnäve. Som ett försök till en motattack säger jag bara: DÖ! DÖ! DÖÖÖÖ!
Nu tänker jag INTE dra något heroiskt snack om att "man ska vara stolt över sig själv" och att "man duger som man är", för jag anser att detta är en självklarhet. Så om någon läser detta: Nu håller vi för i helvete käften om det här djävulska äckelskitsnacket en gång för alla. Eller vad säger du? Jag har iallafall inte tid att bry mig. Jag är upptagen med att faktiskt leva mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar